jijohansson

Dags att försöka sova. Det är nu det svåra kommer. Att inte börja gråta. Att inte äns tänka på honom. Bara tanken på allt gör mig helt gråtfärdig. Jag vill inte, jag ger upp snart. Det låter verkligen hur fjantit som helst när jag skriver hur deprimerad jag är över en pojk! Men det är inte så.. Om han inte hade sagt det han sagt och gjort det han gjort så skulle det vart anorlunda, verkligen helt anorlunda. Jag blir bara mer och mer arg för varje dag, och mer och mer kär.. Hur fungerar jag egentligen? Jag känner knappt mig själv. Fattar ingenting. Jag vill verkligen förstå men jag kan inte. Det gör mig helt psyko... Låt mig bara somna nu! Låt mig vakna upp till en ny dag som ska bli bättre!

Jag saknar min brud <3